Återigen en kurs på Koberg med Monica Andersson och Karin Friberg. Denna gången hade jag Mejra med mig och dagens övningar gick ut på markeringsarbete och en del också på vad deltagarna behövde träna mer på. De flesta av oss tyckte nog att våra hundar var duktiga markörer, men prövningen fick oss att tänka till både en och två gånger. Idag hade Monica med sig sin fina bössa och isotopen var inte helt lätt. Högt uppvuxet gräs och blommor, blandat med lite skogsdungar och annan vegetation som skulle göra det lite knepigare. En och annan kulle och dike kunde också göra det lite svårare för hunden att markera ...även fast de ibland hade sett nedslaget! Dessutom långa avstånd. De största påfrestningarna och störningarna var nog i samband med att vi gjorde en s k mock-trial. Vi var fem hundar i främre linjen och 10 i den bakre och de senare gick kopplade hela tiden -skytten drog på sig uppmärksamheten och flera av hundarna väntade intensivt på att det skulle smälla, snarare än att de hade erfarenheten att se ut över fältet och vänta på nedfallande vilt. Nästan alla hundar var oerfarna och unga, men det ger oss en vink om att vi behöver träna i olika miljöer och på varierande upplägg. Signaler som kanske sitter hemma, kommer definitivt bort sig när det blir skarpare lägen. Det här är inget nytt, men återigen blir man varse att det är nog så viktigt att befästa både stadga och signaler genom att träna i olika miljöer och med okända hundar och människor. Insignaler glömmer vi kanske bort, men som Monica underströk flera gånger; ser du inte din hund -så kalla in!! En säker insignal med snabb inkallning tills du kan få stopp på hunden för att ge ett nytt kommando är ett måste -eller för att helt enkelt ta hem hunden! Vid detta arbete visade det sig hur viktigt det är att signalerna fungerar, för här försvann apportören snabbt i den täta och höga vegetationen.
Tack igen Monica och Karin